jourhund

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop.

Mellan 13-21/7 var hela Parkers jourfamilj på semester i våran sommarstuga. Parker fick stanna kvar hemma i lägenheten tillsammans med jourmattes mamma, då stugan är minimal och flera för Parker okända människor bor i den tillsammans med oss.

Parker har haft en underbar tid tillsammans med min mamma och hennes hund. De har haft beök av min lillasyster, hennes kille och deras hund. Allt har han klarat galant. Han har tom varit avslappnad och lekt med min mor ute på promenaderna. :)

Mamma som har träffat Parker vid flera tillfällen tidigare har nu lärt känna honom ännu mer. Hon poängterade att han verkligen är rädd för mycket och att han har egenheter som man kan störa sig på. Genast blev jag nyfiken på vad det är hon kan bli irreterad på när det kommer till Parker! När mamma berättat höll jag med om en sak, medan den andra kan jag inte alls förstå. Jag tycker nämligen det är charmigt och älskar beteendet ;) Vad olika man är! Det vi båda är överens om och som kan vara irreterande ibland är Parkers drygheter när man ska koppla honom för att gå ut. Ibland behagar han inte komma alls, utan man får gå och hämta honom. De gånger han verkligen vill med far han mest runt och tramsar, så det finns bara små möjligheter att få på honom kopplet. Mamma påpekade att detta måste jag träna med honom. Vi har försökt, men än så länge inte hittat en bra metod som passar oss. Så länge är det som det är. Det är ju inte direkt ett jätteproblem om man säger så. Man kan ju koppla honom innan man tar på sig skorna och hålla honom i hallen om man vill. ;)

Den andra grejen mamma störde sig på är hans tokbus på kvällarna. Han kan ju bli "helt vild" och fara runt lycklig i sofforna. Själv älskar jag verkligen när han vågar ta den platsen och kan slappna av så. Ofta vrider vi ju oss i skratt när han spattar runt och fånar sig. Halkar, sladdar och far över sofforna. Men mamma påpekade att han inte slutar om man säger till honom och det är nog sant. Jag brukar skrattade "skälla" på honom lite på låtsas och det tycks bara peppa honom mer. Kanske borde vi träna på att kunna avbryta detta bus, men jag älskar ju att se honom när han mår så gott, så vi skiter nog i det. :P Tror inte att det blir så svårt att träna bort om man inte gillar det... men jag hoppa ju att hans kommande familja ska älska alla hans sidor. ;)

Lite bilder från när mamma hade hand om honom

Under två veckors tid har Parker bott hos hundvakt, då jourmatte & jourhusse har varit i Spanien. Det var samma hundvakt som förra gången, men de hade flyttat så stället var nytt. Parker har haft en underbar semester och vuxit ytterligare lite som person. Linda som bara träffar honom då och då ser lättare hur han har utvecklats än vi som lever med honom varje dag. Han är verkligen en fantastisk hund och av nån konstig anledning var det honom vi saknade mest, och inte våra egna hundar, när vi var borta. Här kommer ett gäng bilder som Linda tog då hon passade honom.

På morgonen fick hundarna sin korta morgonpromenad som vanligt, sen var det frukost och efter det satte sig jourmatte med sin hemtenta hon hade. Efter ca 1 timme hör jourmatte att någon av hundarna spyr och går ut för att kolla vem. Det är Parker som spyr upp hela sin frukost. Han ser ynklig ut och när jag tittar på honom inser jag att han är svullen i ansiktet.


Det blir till att snabbt ringa Nina för SOS och sen veterinären. Vi fick en tid en timme senare och åkte in. Parker fick åka själv med jourmatte på bussen, något han inte hade gjort ännu. Han skötte sig galant, trots sin svullnad och allt obehagligt runt omkring. Hos veterinären vägdes han, 12,2 g för dagen, och sen fick han komma in i ett undersökningsrum. Veterinären kom och kollade igenom honom noga, frågade vad vi hade gjort och om vi trodde det kunde vara ormbett. Hon lyssnade på hjärtat och trots bussresa, okänd miljö och människa och en stor svullnad i ansiktet slog hjärtat inte alls så snabbt som hon trodde. :)

Veterinären misstänkte getingstick, vilket även kändes troligt för oss. Han fick en spruta kortison och sen ett recept på tabletter han skulle ha under fyra dagar. Sen fick vi åka hem, då veterinären inte trodde att det skulle bli något mer utav det hela.

Vi kom hem, jourmatte åt lunch och sen återgick hon till sin tenta. Det dröjde dock inte länge förrän Parker började klia sig i ansiktet, böka runt och vara allmänt störd av svullnaden. Dessutom ökade svullnaden mer igen och det slutade med att jourmatte ringde veterinären igen.


Veterinären gav tipset om att svalka svullnaderna med blöta handdukar och sa att vi kunde vänta några timmar till för att se om det blev bättre. Jourmatte kunde då inte fokusera på sin tenta, utan tillbringade hela dagen kikades på Parker. Svullnaderna i ansiktet gick med tiden ner, men då svullnade benen ett tag. När det var dax att sova hade Parker "bubblor" bak på ryggen som störde honom massor. Parker kunde inte somna och efter några timmars försök gick jourmatte och Parker och la sig på en madrass i datorrummet för att resten av familjen skulle få sova iaf. När Parker fick ligga sked med jourmatte och sakta bli smekt över de kliande områderna somnade han så småningom.

Nu två dagar senare är Parker helt återställd och är sitt vanliga glada pigga jag. Troligen fick han ett getingstick och sen en allergisk reaktion på det. Imorgon åker han till hundvakten igen, där han ska bo 2 veckor medan jourmatte åker på kursträff med skolan och sen vidare till Spanien för att besöka hundgården Parker kommer ifrån.

Ihelgen hade vi besök av jourhusses familj och släkt. Detta var för Parker den gång detvarit flest folk hemma hos oss på en och samma gång sen han kom hit och alla var okända. Parker skötte det bra när vi var inne. Han höll sig till datorrummet där han har sin trygghet här hos oss. Men han låg inte livrädd och gömde sig utan stod och kikade ut runt hörnet lite för att se vad det var för några som kommit. När alla sen rörde sig till vardagsrummet och Parker fick vara ifred la han sig till rätta under bordet där han ofta sover och somnade.

Men sen skulle vi alla ut på lite av en picknick och även Parker tvingades med. Han hade nog hellre valt att stanna hemma, men fick alltså ingen valmöjlighet. Vädret var till en början inte det bästa och medan vi alla andra satt under regnskyddet vid en lägerplats valde Parker att stå så långt ut som kopplet tillät och huttra.


När matte hade fikat klart tvingade hon dock in Parker som fick sitta i hennes knä där ingen fick röra honom och med tiden slappnade han av lite


När alla fått lite fika och kaffe i magen och regnet hade upphört blev det en tur ut bland fåglarna och Parker fick kika på de häckande svanarna




Sen fick Parker, jourmatte + jourmattes 2 egna stora hundar sällskap av jourhusses mamma när de gick hem. På promenad med henne så blev Parker återigen sitt avslappnade jag och fick en härlig promenad.

Idag hade vi stämt träff med Linda som Parker bodde hos när jourmatte bodde på kolmården. Det skulle bli en promenad och kanske lite spring i fårhagen. På vägen till där vi skulle möta Linda och hennes hund Tessa fick vi givetvis regn. Regn är inget som berör Parker särskilt mycket, utan han kan tom tycka att det är ganska så skönt. När det regnar är det inte lika mycket folk ute nämligen.

Redan på långt avstånd såg man att Parker kände igen Linda och Tessa. Normalt försöker Parker undvika människor och hundar man möter ute, men nu gick han med stora kliv i täten för att möta Linda och Tessa. :) Det var roligt att se Parker känna igen någon och hur han reagerade då. Normalt träffar han ju inte så många olika människor här hos oss tyvärr, även om vi försöker umgås med så många som möjligt just nu.

Vi traskade iväg mot skogen för att få lite skydd mot regnet, men innan vi nåt träden hade regnet gett upp och solen kämpade med att komma fram. Vi fick en härlig tur tillsammans som avslutades i fårhagen. Parker tycks tyvärr förknippa hagen med skyttebanan nu och såg stundtals riktigt ynklig ut, trots att det för dagen var lugnt. Husse kom en stund och var med och det fick Parker på sprudlande humör. :) Sen skildes vi åt och det var en trött Parker som sen sov gott hemma.

Bilderna är tagna av Linda

Parker kom ju hit strax innan melodifestivalen och nu har han även hunnit se Eurovision Song Contest här hos oss.

Första semifinalen sov vi oss nog mest igenom


Andra var vi väl lite mer aktiva, men kanske inte så engagerade i tävlingen egentligen. Parker låg helt avslappnat i jourmattes knä och tuggade på sitt märgben. Höll inte matte i det gick det inte att gnaga och när matte tröttnade, tröttnade även Parker

Parker kan konsten att slå kullerbyttor ute på promenaderna och här jobbar han med att finslipa tekniken i soffan

In m huvudet ordentligt mellan frambenen


sen puttar man ifrån m bakbenen, inte alltid så lätt dock


Det är himla roligt att försöka iaf!


Lite småtramsig är han allt grabben! :)

Ännu en tur till fårhagen för att Enya och Parker skulle få rejsa av sig rejält. Parker var glad och sprallig till en början.
 

Han insåg att jourhusse satt på andra sidan bäcken och skyndade för att hälsa på jourhusse


Sen hörde vi tyvärr skott avlossas på skjutbanan som inte ligger allt för långt från hagen och det i kombination med rörelse på gång/cykelvägen som går precis utanför hagen, fick Parker att bli orolig.


Det var sen tryggast att sitta hos jourhusse istället för att rejsa runt och ha kul


När vi sen började röra på oss följde Parker med, men valde de vägar som han fann tryggare. Att vara högt upp på stenar är bra tycker Parker, eller gömma sig i vassen, men även då han tvingades gå över det öppna fältet följde han oss.


Att posera och se snygg ut i sitt nya halsband är svårt när man måste ha koll på om nåt läskigt kommer ske igen

Parker är en riktig liten livsnjutare som nu kommit på att det är supermysigt att rulla sig ute med.



Man blir lite smutsig kanske, men vad gör det. Man kan ju skaka bort skiten och det är så härligt att känna att man vågar göra det man känner för!

Idag fick Parker följa med jourmatte och Enya på en långtur längst östgötaleden tillsammans med 2 kurskamrater till jourmatte och den enes hund.

Åka buss är inget som Parker tycker är så jättekul, men han finner sig i det och accepterar att det är det som gäller


Det blev mycket promenerande och så länge det är lugnt och Parker känner sig trygg tar han gärna täten


När vi hade gått en knapp timme blev det en liten "frukostpaus" och Parker beslutade sig då att hälsa på Frauke som han tidigare aldrig träffat. Ger man honom bara tid och låter han ta det i sitt tempo så går det oftast bra


Parker har få problem med miljöer, stup eller underlag, så länge det är lugnt runt omkring. Slussarna mötte han med nyfikenhet och glädje och hade inga problem alls att gå över (Foto: Frauke Fedderwitz)


Det blev en heldag i skog och mark, något som Parker verkligen uppskattar


Att sitta och vänta på bussbytet inne i stan är dock mindre kul

Söndagen den 19/4 åkte hela jourhemsfamiljen ut och vandrade i viggeby naturresrvat. Givetvis var Parker med och han nöt till fulla drag av att vandra i ny ostörd natur.

Att gå ut på guppande bryddor var inga problem


som vanligt skulle det spanas, både upp & ner




Det blev mkt promenerade


Parker hör röster i skogen och måste genast upp på en sten för att spana och se vad det är


Vindskydd tyckte Parker var en ganska så dålig ide, men det blev bättre när man kunde sitta hos matte





 

Än så länge är fåren inte utsläppta i hagen, så den utgör ett perfekt ställe för Parker och hans kompisar att springa av sig och leka på.

Springa är superkul och gör en glad


Parker har kommit på att det är himla mysigt att rulla sig på andra ställen än i soffan med


Spana är något Parker gör mycket


Mera rejs

 
Att busa med kompisarna är kul
 

 

Parker har kommit på att vatten kan vara riktigt roligt det med ibland

Snyggingen
 

Man kan faktiskt inget annat än älska denna hund!


Nu väntar han bara på att "den rätta" ska dyka upp

Då jourmatte skulle bo på kolmårdens djurpark en vecka i en kurs med skolan behövde Parker spendera denna veckan hos hundvakt. Parker (tillsammans med matte & Enya) hade träffat och promenerat med hundvakten och hennes hund två gånger i Linköping innan. Söndag eftermiddag åkte jourmatte, Felix och Parker till Motala där Parker skulle bo. Vi möttes av hundvakten m hund vid bussen och sen hade vi sällskap de 30 min hem till hundvakten. Allt gick bra och efter att jourmatte och hundvakt pratat en stund åkte jourmatte och Felix hem till Linköping igen.

Parker fixade sin vecka i ny stad med nya människor omkring sig galant. Han visade hur underbart go han är, skötte alla sina behov där han skulle, lärde sig lite nya aktiveringsleksaker och lyckades allt få hundvakten att smälta som smör ;)

Att springa snabbt tillsammans med kompisarna är bland det roligaste som finns, framförallt när man som Parker är snabbast :)




Springa själv är också kul


Ibland behöver man pausa lite i allt springande
 

sen kan man springa massor igen


Jourmattes mamma var på besök och Parker hälsade så artigt och tog godis från henne